Byggkvalitét och utformning

Kvalitétskänslan på G Flex är överlag lite sämre än på G2. Det knarrar när man vrider och trycker. Den har även den liknande hala och plastiga yta som G2. Trycker man på baksidan sjunker den in med någon millimeter. Men! Allt detta är i mitt tycke förlåtet då telefonen är böjbar och baksidan är självläkande(!). Detta betyder att ifall du får en ytlig repa på baksidan så är det inga problem, för den kommer släta ut det själv. Återkommer till detta!

För att göra Flex böjbar har LG använt sig utav en plastskärm och en ny typ av batteri som även den följer formen. Telefonen är lätt krökt från början och för att platta ut den får man ta i lite, oftast får man ha något underlag att trycka den emot.

DSC00501

Telefonens form gör att den är väldigt behaglig att använda, tillsammans med de runda hörnen ligger den väldigt behagligt i handen. Den lätt bananböjda formen skapar känslan av att det man skrollar verkligen flyger förbi. 

Knapparna är LGs nya vana trogen på baksidan. Däremot är det lite skillnad från G2. Mittenknappen buktar numera ut och är lättare att känna, medans volymknapparna är lite nedsänkta och har en topp i mitten. Sammanfattat är brytarna lite mer definierade och lättare att hitta utan att titta.

I det stora hela känns G Flex som en lite billigare telefon, men dess unika koncept gör att allt det här är förståeligt. Formen är som ingen annan telefon och för att uppnå detta fick LG göra vissa kompromisser. Allt är inte ris, utan LG har skulpterat telefonen så att den ska ligga bra i handen trots sin storlek och framhävt knapparna på ett riktigt bra sätt. Jag skulle vilja känna bananformen på en lite mindre telefon, den gav mersmak!

Tags: , , , ,